Förra veckan var jag på ett intressant föredrag arrangerat av Stångby Plantskola med namnet Växtanvändning på problemytor - anläggning och växtval. Föredragshållare var Peter Korn, som skrivit boken 'Peter Korns Trädgård - odling på växternas villkor'. Boken hade jag redan fått av mina svärföräldrar för ett tag sedan efter att de besökt Peters trädgård ute i skogen nära Landvetter. Nu skulle jag få höra hans historia.
Peter berättade att han samlar växter från hela världen som passar vårt klimat och går att odla i Sverige. Han vet vilken miljö de olika växterna ska växa i för att må bra och inte kräva någon skötsel. Det gäller alltså att välja rätt växt till rätt plats. Några meter fel och det kan göra skillnad enligt Peter.
|
Ett kantdike på ca 2 dm håller gräset borta från planteringen som här ser ut som en vacker äng! |
Växtbäddarna hos Peter består av en minst 20 cm tjock sandbädd (0-8 mm kornstorlek). De översta 10 centimetrarna av sandbädden kommer torka vid torrt och blåsigt väder. Därunder är gruset dock alltid fuktigt och optimalt för många växter. Han rekommenderar sandbäddar på 20 cm för sedum och mycket låga perenner, 30 cm för normalstora perenner som daggkåpa, strutbräken m fl och 40-60 cm för buskar och kanske ytterligare lite mer för träd. Rötterna måste sköljas rena från all jord innan man planterar i sandbäddarna. I samband med planteringen vattnar man rejält och efter den given ska växterna klara sig på egen hand. Sanden innehåller svampsporer (mykorrhiza), som utbyter näringsämnen med växternas rötter. Den näringen är tillräcklig för de flesta perenna växter. Det räcker dock inte för grönsaker som behöver mer näring för att utvecklas bra.
Den enda skötselåtgärden som behövs är att man måste klippa ner all växtlighet i februari och ta bort allt material, så att gruset hålls så rent som möjligt och att det inte bildas mullämnen. Det kan ju vara ganska jobbigt att behöva frakta bort allt material, men det är ett måste. Det kan komma ett och annat ogräs under växtsäsongen, men det går väldigt lätt att rensa bort eftersom det växer i porös sand.
|
Vacker ängsliknande plantering sköter sig själv hela säsongen. |
Peter har planerat växtbäddar för stadsmiljö där odlingsytorna haft ett botten av betong, men med vattenavrinning. Där har de endast fyllt med sand (0-8) och sedan planterat Peters uppdrivna växter från hela världen. De är sådda i såjord som vanligt men har sedan drivits upp i sand. Växterna har därmed utvecklat fina rötter innan de planterats ut på plats. På en till två säsonger har planteringen, som kan se ut som ovan, dvs något ängsliknande, vuxit ihop och blivit så gott som skötselfri.
I sommar invigs en stor ravin i trädgården vid Landvetter. Där har Peter planterat olika växter för olika förutsättningar. Dit vill jag åka på studiebesök.
Det här sättet att odla liknar ju väldigt mycket Nils Åkerstedts. Men han lägger på ett 10 cm lager gräsklipp på sanden på våren och fyller sedan på lagret efter behov. Det ska bli spännande att se hur vårt silverpäron kommer att utvecklas i sin sandbädd. Det finns en klar risk för att rotsystemet var för litet när vi planterade om det.